Jag sitter just nu och arbetar med två översättningar som bägge handlar om Ducati. Bägge jobben kommer i ett framtida – kanske nästa – nummer av Classic Bike. Den första storyn ligger mig varmt om hjärtat och handlar om en resa jorden runt med två Ducati 175:or, märkets första ”vanliga” motorcykel, inte en sportig maskin för att gasa och glassa sig igenom stan. Denna 175 T, för Turismo, var även Ducatis första landsvägsmaskin med överliggande kamaxel och inte avsedd för tävlingsbruk. En före detta tävlingsförare och ung jurist ville göra reklam för Ducati och föreslog en resa till Turkiet, kanske till Afrika, men ledningen hade istället idén att skicka dem Jorden runt! Från slutet av september 1957 till början av september 1958 körde de två 6000 mil och hälsades som hjältar när de återvände till Bologna. Det är ett spännande äventyr.
Ännu trevligare läsning är historien om hur Miguel Galluzzi mer eller mindre uppfann Ducati Monster. Här får vi veta att den idag berömde designern är en riktig entusiast som kör gärna och mycket, men han är även en berättartalang. Hur namnet Monster tillkom är en skröna med förtjusande detaljer och det är första gången jag har hört hur det verkligen gick till. De andra historierna om namnet är visserligen intressant, ibland lustiga, men den riktiga storyn är ännu bättre. Tro mig! En gång träffade jag honom på tekniska högskolan i Turin, på toaletten. Han skulle just presentera Aprilia Mana. Vi log vänligt mot varandra och nickade. Det var allt, men det är ett tag sedan och snart är det kanske dags att ljuga till den episoden: När jag träffade Galluzzi på muggen i Italien… jag får jobba litet på den.
