När en maskin knuffades tillbaka till depån efter haveri under 24-timmarstävlingar gav reglerna i början av åttiotalet inga undantag. När föraren framförde motorcykeln på banan skulle han bära full skyddsutrustning. I Le Mans var det aldrig problem, inte med duggregn och ibland tio graders lufttemperatur, ibland ännu lägre, men i södra Frankrike, Le Castellet, i september, såg det annorlunda ut – 30 grader bitvis. Varje teammöte hade det ständiga inslaget från Dominique Meliand, legendarisk teamchef för S.E.R.T., Suzuki fabriks: ”Jag har en bra fråga!” Aldrig en fråga, utan en bra fråga ”une bonne question!” Som alltid var temat, kan föraren, please, i alla fall få ta av sig hjälmen när han skjuter in hojen? Det var varmt det året – 81 eller 82 – och tävlingsledningen beslöt att stryka kravet på skyddsutrustning vid sådana fall. Samma säsong hade Performance Kawasaki herrunderkläder som sponsor – kalsonger – Schiesser. Mitt i natten inträffade en oplanerad PR-kupp. Jean Lafond, som mer såg ut som ett sympatiskt departementsråd, fick stopp. Applåderna som alltid ledsagar olycksoffret, när han svettig och andfådd kämpar in den tunga besten till sin box, gick som en stormvåg genom natten när den förvånansvärt fräsche Lafond halvspringer in den gröna Kawan. Handskar, hjälm och skinnställ ligger över tanken när den atletiskt byggde glasögonbäraren med den rödblonda frisyren joggar fram klädd i stövlar och, just det, Schiesser kalsonger! I applåderna låg mer än moraliskt stöd. Vi uppskattade showen. Troligen gjorde sponsorn det också.
